MOT ETT RÖKFRITT FINLAND

Det här är en rapport framtagen av det finska Social och Hälsoministeriet. För den som hellre vill läsa rapporten i pdf finns den på följande adress: http://www.stm.fi/c/document_library/get_file?folderId=9882186&name=DLFE-31505.pdf

Rapporten innehåller både en nulägesanalys och konkreta förslag på vad som måste åtgärdas för att Finland ska nå sitt tobaksmål till 2040.

Trevlig läsning!


 

Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2014:11

MOT ETT RÖKFRITT FINLAND

Tobakspolitiskt åtgärdsprogram

social- och hälsovårdsministeriet

Helsingfors 2014

Mot ett rökfritt Finland Tobakspolitiskt åtgärdsprogram

Social- hälsovårdsministeriets publikationer 2014:11 ISBN 978-952-00-3512-9 (PDF)

ISSN-L 1236-2050
ISSN 1797-9854 (online)

URN:ISBN:978-952-00-3512-9 http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-3512-9

www.stm.fi/sv/publikationer

Förlag: Social- och hälsovårdsministeriet
Layout: Juvenes Print – Finlands Universitets tryckeri Ab,Tammerfors 2014

SAMMANDRAG

Mot ett rökfritt finland

Tobakspolitiskt åtgärdsprogram

Vision

Att användningen av tobaksprodukter ska upphöraàÅr 2040 använder högst 2 procent av finländarna i åldern 15–64 tobaksprodukter

Mål

Att i enlighet med statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram uppgöra en verksamhetsplan för att uppnå syftet med tobakslagen (693/1976), dvs. användningen av tobaksprodukter ska upphöra.

Bakgrund

I åtgärdsprogrammet presenteras social- och hälsovårdsministeriet syn på hur syftet med tobakslagen kan uppnås. Förutom internationella bestämmelser, rekommendationer och undersökningar har vid beredningen även förslag av finländska sakkunniggrupper beaktats. Särskilt beaktas EU:s nya direktiv om tobaksprodukter som trädde i kraft 19.5.2014.

innehåll

Programmet består av fyra verksamhetshelheter:
A. Att förebygga att någon börjar använda tobaksprodukter

■ Syftet är att skapa en miljö där barn och unga inte använder tobaks- produkter.

  1. Att upphöra att använda tobaksprodukter
    ■ Syftet är att stödja att allt fler ska upphöra att använda tobaksprodukter.
  2. Rökfri livsmiljö
    ■ Syftet är att utvidga rökfria livsmiljöer så att ingen utsätts för tobaksrök.
  3. Nya tobaksprodukter och därmed jämförbara produkter
    ■ Syftet är att förhindra att nya tobaksprodukter och därmed jämför-

bara produkter ska komma in på marknaden.

Frågor med anknytning till verksamhetshelheterna följs, undersöks och ut- vecklas särskilt till stöd för politiskt beslutsfattande. Åtgärdsprogrammet rapporteras, bedöms och uppdateras med minst fem års intervall.

utgångsläge

År 2013 rökte 16 % av finländarna i åldern 15–64 dagligen. Andelen perso- ner som rökte sporadiskt var 6 %. Bland männen var 7 % och bland kvinnor- na 1 % användare av snus.

Nyckelord: förebyggande av rökning, rökning, tobak, tobakslag, tobaksprodukter

3

TIIVISTELMÄ

tie SavuttoMaan SuoMeen

Tupakkapoliittinen toimenpideohjelma

Visio

Tupakkatuotteiden käytön loppuminenàVuonna 2040 enintään 2 prosent- tia suomalaisista 15–64-vuotiaista käyttää tupakkatuotteita

taVoite

Pääministeri Jyrki Kataisen hallituksen ohjelman mukaisesti tehdä toiminta- suunnitelma tupakkalain (693/1976) tavoitteen saavuttamiseksi eli tupakka- tuotteiden käytön loppumiseksi.

tausta

Toimenpideohjelmassa esitetään sosiaali- ja terveysministeriön näkemys siitä, millä tavoin tupakkalain tavoite voidaan saavuttaa. Valmistelussa on otettu huomioon kansainvälisten säädösten, suositusten ja tutkimusten lisäksi suo- malaisten asiantuntijaryhmien tekemät ehdotukset. Erityisesti on huomioitu EU:n uusi tupakkatuotedirektiivi, joka tuli voimaan 19.5.2014.

sisältö

Ohjelmassa on neljä toimintakokonaisuutta: A. Tupakkatuotteiden aloittamisen ehkäisy

■ Tavoitteena on luoda ympäristö, jossa lapset ja nuoret eivät käytä tu- pakkatuotteita.

  1. Tupakkatuotteiden käytön lopettaminen
    ■ Tavoitteena on tukea sitä, että yhä useampi lopettaa tupakkatuottei-

den käytön.
C. Savuton elinympäristö

■ Tavoitteena on laajentaa savuttomia elinympäristöjä niin, ettei ku- kaan altistu tupakansavulle.

  1. Uudet tupakkatuotteet ja niihin rinnastettavat tuotteet
    ■ Tavoitteena on estää uusien tupakkatuotteiden ja niihin rinnastetta-

vien tuotteiden markkinoille pääsy.

Toimintakokonaisuuksiin liittyviä asioita seurataan, tutkitaan ja kehitetään erityisesti poliittisen päätöksenteon tueksi. Toimenpideohjelma raportoi- daan, arvioidaan ja päivitetään vähintään viiden vuoden välein.

lähtötilanne

Vuonna 2013 suomalaisista 15–64-vuotiaista tupakoi päivittäin 16 %. Satun- naisesti tupakoivia oli 6 %. Nuuskan käyttäjiä oli 7 % miehistä ja 1 % naisista.

4

Asiasanat: tupakka, tupakkalaki, tupakka tuotteet, tupakoinnin ehkäisy, tupakointi

SUMMARY

roadMap to a tobacco-free finland

Action Plan on Tobacco

Vision

Ending the consumption of tobacco productsàIn 2040 no more than 2% of Finns aged 15 to 64 will use tobacco products

target

In accordance with the Government Programme of Prime Minister Jyrki Katainen’s Cabinet an action plan will be drafted to achieve the goals set out in the Tobacco Act (693/1976), i.e. to end the use of tobacco products.

Background

This Action Plan presents the view of the Ministry of Social Affairs and Health on how the goal of the Tobacco Act can be achieved. In the course of the preparation of the Plan attention has been paid, besides international sta- tutes, recommendations and studies, also to the proposals made by a group of Finnish experts on tobacco. Special attention has been paid to the EU’s new Tobacco Products Directive that entered into force on 19 May 2014.

content

The plan consists of four sets of actions:
A. Prevention of initiation of the use of tobacco products

■ The aim is to create an environment where children and young people do not use tobacco products.

  1. Cessation of tobacco use
    ■ The aim is to provide support so that an increasing number of people

will quit using tobacco products. C. Smokefree environment

■ The aim is to expand smokefree environments to prevent citizens from exposing to tobacco smoke.

  1. New tobacco products and related products
    ■ The aim is to prevent the launching of new tobacco products and

related products on the market.

The topics covered by these actions will be monitored, studied and develo- ped to support especially political decision-making. The Action Plan will be evaluated and updated every five years.

starting point

In 2013, 16% of Finns aged 15 to 64 were daily smokers and 6% occasional smokers. Snus was used by 7% of men and 1% of women.

Keywords: prevention of smoking, smoking, tobacco, tobacco act, tobacco products

5

SISÄLLYS

Sammandrag…………………………………………………………………………………………………………………………..3 Tiivistelmä …………………………………………………………………………………………………………………………….4 Summary …………………………………………………………………………………………………………………………….5

  1. 1  inledninG …………………………………………………………………………………………… 7

Bakgrund till åtgärdsprogrammet…………………………………………………………………………….7 Finlands tobakspolitik…………………………………………………………………………………………………..9 Konventionen om bekämpning av tobaksrökning (FCTC)……………………………. 10 Tobaksdirektivet………………………………………………………………………………………………………….11

  1. 2  nulÄGet …………………………………………………………………………………………….. 13

Utbredningen av rökning………………………………………………………………………………………….13 Användningen av snus ……………………………………………………………………………………………… 14 Att sluta röka……………………………………………………………………………………………………………… 14 Exponering för tobaksrök i miljön ……………………………………………………………………….. 15 Användningen av elektroniska cigaretter……………………………………………………………15 Användningen av vattenpipa………………………………………………………………………………….. 16

  1. 3  ÅtGÄrder …………………………………………………………………………………………….17
    1. ATT FÖRHINDRA ATT ANVÄNDNINGEN AV TOBAKSVAROR INLEDS…………………………………………………………………………………………………………………. 17 Minskad attraktionskraft …………………………………………………………………………………. 19 Minskad tillgång…………………………………………………………………………………………………..20 Höjning av skatten och priserna…………………………………………………………………….22 Informationskampanjer ……………………………………………………………………………………. 23
    2. ATT SLUTA ANVÄNDA TOBAKSVAROR……………………………………………….24
    3. RÖKFRI LIVSMILJÖ…………………………………………………………………………………………… 27
    4. NYA TOBAKSPRODUKTER OCH JÄMFÖRBARA PRODUKTER……29

Nya tobaksprodukter……………………………………………………………………………………….29 Elektroniska cigaretter ……………………………………………………………………………………..30 Tobaksimitationer och tobakssurrogat………………………………………………………..33

  1. 4  forSkninG ocH utvecklinG……………………………………………………… 35
  2. 5  bedöMninG av ÅtGÄrdSproGraMMet…………………………………….. 36

KÄLLOR ………………………………………………………………………………………………………………………….37

6

1 INLEDNING

Bakgrund till åtgärdsprogrammet

I statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram förbinder man sig att göra upp en åtgärdsplan i syfte att uppnå målet för tobakslagen (693/1976) och för att säkerställa verkställandet av den. Målet för tobakslagen har sedan 2010 varit att användningen av tobaksprodukter som innehåller för män- niskan giftiga ämnen och orsakar beroende ska upphöra.

Tobak är globalt och även i Finland ett väsentligt problem för folkhälsan. Varannan rökare dör i förtid i en sjukdom som orsakats av tobak. I Finland har tobaksrökningen redan länge avtagit på befolkningsnivå. Allt medan to- baksrökningen avtar är det personer som hör till ett svagare socioekonomiskt samhällsskikt som vanligtvis alltjämt röker. Rökning är den största enskilda orsaken till skillnaderna i hälsa, och omkring hälften av skillnaderna i hälsa kan förklaras med tobak och alkohol. Acceptansen av tobaksrökning i sam- hället har minskat kraftigt samtidigt som man har blivit medveten om vilken fara den utgör för folkhälsan. Tobaken orsakar samhället omfattande direkta och indirekta kostnader. Kostnaderna som rökningen ger upphov till och de förtida dödsfallen kan emellertid förebyggas.

Visionen i åtgärdsprogrammet är att användningen av tobaksprodukter ska upphöra. I praktiken innebär det att högst 2 procent av finländarna ska använda tobaksprodukter 2040. I åtgärdsprogrammet bestäms de viktigaste målen och åtgärderna som stegvis ska leda till att användningen av tobaks- produkter upphör så att Finland är ett rökfritt land 2040. Med rökfrihet avses här att inga slag av tobaksprodukter används. År 2013 rökte 16 procent av finländarna mellan 15 och 64 år dagligen. Etappmålet för 2020 är att högst 10 procent använder tobaksprodukter dagligen.

Det är fullständigt möjligt att uppnå målet om effektiva tobakspolitiska åtgärder tas i bruk. Förutom att nya lagstadgade åtgärder tillämpas är det viktigt att nuvarande bestämmelser verkställs och effektiviseras. Beaktande av hälsoaspekterna i beslutsfattande inom de olika förvaltningsområdena (den s.k. principen om hälsa i all politik) är av primär betydelse när det gäl- ler att främja folkhälsan och jämlik hälsa. För att arbetet med att minska tobaksrökningen ska ge resultat behövs många samtidiga åtgärder.

Åtgärdsprogrammet innefattar fyra verksamhetshelheter: förebyggande av att personer börjar använda tobaksprodukter, rökare ska sluta använda tobaksprodukter, rökfria livsmiljöer samt nya tobaksprodukter och därmed jämställda produkter. Den fjärde delen innehåller till exempel bestämmel-

7

ser om elektroniska cigaretter. EU:s nya direktiv om tobaksprodukter jäm- ställer delvis elektroniska cigaretter med tobaksprodukter.

Internationellt är Finland bundet av Världshälsoorganisationens ram- konvention om bekämpning av tobaksrökning, Framework Convention on Tobacco Control, nedan ”tobakskonventionen”. Tobakskonventionen är ett betydande internationellt statsfördrag som Finland ratificerade 2005. Syftet med konventionen är att skydda nuvarande och kommande generationer mot konsekvenserna av tobakskonsumtion och exponering för tobaksrök.

EU:s nya direktiv om tobaksvaror (2014/40/EU) trädde i kraft den 19 maj 2014. Finland och de övriga medlemsstaterna ska implementera de nya förpliktelserna i den nationella lagstiftningen inom loppet av två år efter att direktivet trädde i kraft, det vill säga senast i maj 2016. I direktivet uppma- nas medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning införa åtgärder med mer långtgående verkningar som omfattas av den nationella befogenheten.

Finlands tobakslagstiftning påverkas förutom av tobaksdirektivet även av direktivet om tobaksreklam (2003/33/EG) och direktivet om beskattning av tobak (2010/12/EU). Dessutom har rådet gett två rekommendationer: rekommendationen om förebyggande av rökning och om initiativ för en ef- fektivare bekämpning av rökning och annat tobaksbruk (2.12.2002) samt rekommendationen om rökfria miljöer (30.11.2009).

Förutom internationella undersökningar, författningar och rekommenda- tioner beaktas i åtgärdsprogrammet även förslag som expertgrupper har lagt fram. Förslag till ändringar i tobakslagen och lagen om beskattning av tobak (2009), Främjande av rökfrihet hos barn och unga (2010), God medicinsk praxis-rekommendationen om tobaksberoende och tobaksavvänjning (2012) samt Tupakkapolitiikan uusi aika (Ny tid för tobakspolitiken) (2013).

Minst vart femte år ska en bedömning, rapport och uppdatering av åt- gärdsprogrammet göras.

8

figur 1: bakgrund till åtgärdsprogrammet

Finlands tobakspolitik

Finlands tobakspolitik har varit progressiv allt sedan den första tobakslagen 1976. Lagstiftningen har utgjort en viktig del av tobakspolitiken och to- bakslagen har reviderats regelbundet. I den senaste revideringen från 2010 ändrades syftet med lagen till att användningen av tobaksprodukter ska upp- höra. Lagstiftningsreformerna har fått stöd av majoriteten av medborgarna. Den sociala acceptansen av rökning har minskat.

Ett rökfritt Finland 2040 är ett samarbetsprojekt som fick sin början 2006 när riksdagens före detta talman Paavo Lipponen lade fram en vision om ett rökfritt Finland före 2040. Till följd av händelseförloppet som tog sin början här blev Finland det första landet med en lag vars syfte är att rökningen ska upphöra. Finland övergick sålunda som första land i världen officiellt från att bedriva en politik i syfte att minska användningen av tobaksprodukter till en politik som går ut på att rökningen ska upphöra. Med detta avses bland annat att man inte vill främja användningen av ”mindre skadliga” produkter. Tobaksprodukter används emellertid allmänt överallt i världen och det är åtminstone tills vidare inte möjligt att förbjuda försäljningen av dem. I la- gens syfte beskrivs den politiska målbilden och den önskade utvecklingsrikt- ningen. Finlands lösning har uppmärksammats mycket i världen och det s.k. endgame-tankesättet har blivit allmännare i tobakspolitiken. Efter Finland

9

har till exempel Nya Zeeland, Irland och Skottland satt som mål för sin to- bakspolitik att användningen av tobaksprodukter ska upphöra. Målet berät- tigar till men ålägger också att ta kraftiga nya initiativ i tobakspolitiken. Åt- gärdsprogrammet konkretiserar vad som kan göras för att målet ska uppnås.

Som helhet har den finländska tobakspolitiken varit lyckad, eftersom rök- ningen har minskat. Det finns emellertid fortfarande behov av att utveckla lag- stiftningen och verkställandet av lagstiftningen ska förbättras. Dessutom behövs åtgärder för att förebygga att barn och unga börjar röka och stöd för dem som vill sluta röka. Särskilt med tanke på skyddandet av barn och ungdomar bör nya to- baksprodukter och därmed jämförbara produkter inte släppas ut på marknaden.

I en europeisk jämförelse som de europeiska cancerorganisationerna ge- nomförde placerade sig Finland 2013 på nionde plats bland 34 länder. I jäm- förelsen låg Finland under genomsnittet när det gällde stöd för avvänjning och informationskampanjer. I jämförelsen låg tobakspriset i Finland på en rätt låg nivå. Finland får beröm till exempel för de rökfria miljöerna, reklam- förbudet, förbudet mot synlighållande liksom för det starka stödet för EU:s nya direktiv om tobaksvaror under förhandlingarna.

Konventionen om bekämpning av tobaksrökning (FCTC)

Världshälsoorganisationens tobakskonvention är det första statsfördraget om folkhälsa. Konventionen antogs 2003 och blev bindande för Finland den 24 april 2005 efter att riksdagen hade ratificerat den (Statsfördrag 27/2005). Tobakskonventionen hör till de mest omfattande antagna och snabbast spridda internationella konventionerna. Staterna som har antagit konventio- nen täcker ungefär 90 procent av världens befolkning.

Enligt artikel 5 i tobakskonventionen ska länderna utarbeta och fullfölja nationella strategier mot rökning och effektiva lagstiftningsåtgärder och an- dra åtgärder. Dessutom ska riktlinjer dras upp i syfte att bekämpa och mins- ka konsumtionen, nikotinberoendet och exponeringen för tobaksrök i miljön.

Konventionen är ett ramavtal som kompletteras med tilläggsprotokoll och verkställighetsanvisningar. Verkställighetsanvisningarna har utarbetats utgående från 8 artiklar i konventionen:

  • Skydd mot tobaksindustrins inblandning i folkhälsopolitiken (artikel 5.3)
  • Rökfria miljöer (artikel 8)
  • Reglering av tobaksprodukters innehåll och innehållsförteckning

(artiklarna 9 och 10)

  • Förpackning och märkning av tobaksvaror (artikel 11)
  • Utbildning och information (artikel 12)
  • Reklam, marknadsföring och sponsring av tobaksvaror (artikel 13)
  • Hjälp att sluta röka (artikel 14)

10

Finland uppfyllde de centrala avtalsförpliktelserna i ramkonventionen om tobakskontroll redan då landet anslöt sig till avtalet, men alla verkställighets- anvisningar har inte genomförts.

Det första och tillsvidare enda antagna tilläggsprotokollet gäller förhin- drande av olaglig handel med tobaksprodukter. Finland undertecknade till- läggsprotokollet den 25 september 2013. För att det ska bli bindande måste det även ratificeras.

Tobaksdirektivet

Syftet med det nya tobaksdirektivet (2014/40/EU) är att förbättra verksam- heten på den inre marknaden och samtidigt garantera en hög skyddsnivå för folkhälsan. I direktivet ingår bestämmelser om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och motsvarande varor. Hit hör cigaretter, rulltobak, piptobak, cigarrer, cigariller, rökfria tobaksvaror, elektroniska cigaretter och produkter baserade på växter avsedda att rökas. Medlemsstaterna ska imple- mentera de nya förpliktelserna i den nationella lagstiftningen senast i maj 2016.

Tobaksdirektivets huvudsakliga innehåll:

  • användningen av smaktillsatser och vissa tillsatser i cigaretter och

rulltobak förbjuds

  • tobaksindustrin åläggs ge EU-länderna noggranna uppgifter om vilka

ingredienser som har använts i tobaksvarorna

  • bestämmelser om hälsovarningar på förpackningar för tobaksvaror

och motsvarande varor: varningstexterna och varningsbilderna ska täcka 65 procent av fram- och baksidan av förpackningarna för ciga- retter och rulltobak

  • det fastställs krav på hälsovarningarnas minimistorlek och försälj- ningen av vissa tobaksvaror i små förpackningar förbjuds.
  • alla faktorer i tobaksvaror som främjar och vilseleder försäljningen förbjuds
  • ett EU-omfattande system för uppföljning och spårning tas i bruk. Genom det ska den olagliga handeln med tobaksvaror bekämpas.
  • distansförsäljningen regleras och EU-länderna får tillstånd att förbju-

da handel med tobaksvaror och därmed jämförbara varor på webben

  • nikotinhaltiga elektriska cigaretter regleras och elektriska cigaretter som underskrider en viss nikotinhalt (20 mg/ml) jämställs med tobaksvaror
  • medlemsstaterna ges möjlighet att nationellt klassificera alla nikotin- haltiga elektriska cigaretter till att omfattas av läkemedelslagstiftningen
  • det ställs säkerhets- och kvalitetskrav på elektriska cigaretter
  • tillverkarna åläggs informera om nya tobaksproduktgrupper innan de

släpps ut på EU:s marknad

11

Medlemsstaterna kan fortfarande hålla i kraft eller ta i bruk en strängare nationell lagstiftning, såvida lagstiftningen inte strider mot avtalet om Euro- peiska unionens verksamhet eller andra internationella avtal.

12

2 NULÄGET

Utbredningen av rökning

År 2013 rökte 19 procent av männen och 13 procent av kvinnorna i åldern 15–64 år dagligen; motsvarande siffror i början av 2000 var 28 procent och 20 procent (se figur 2). På lång sikt har rökningen bland män minskat i Finland. Rökningen bland kvinnor låg länge på samma nivå som i mitten av 1980-talet, men började sjunka efter år 2000. (Undersökning om den fin- ländska vuxenbefolkningens hälsobeteende och hälsa, AVTK 2013).

Rökning bland personer i arbetsför ålder är allmännast i de lägre utbild- ningsgrupperna. Skillnaderna enligt utbildningsgrupp när det gäller rökning har ökat sedan mitten av 1980-talet. Under den senaste tiden har det funnits tecken på att skillnaderna mellan utbildningsgrupperna i fråga om rökning håller på att bli mindre.

År

Män
Kvinnor
M ä n 1 5 – 2 4 å r Kvinnor15-24 år

figur 2. daglig rökning bland den vuxna befolkningen i arbetsför ålder under åren 1960-2013 och bland 15-24-åringarna 1978-2013 (tHl).

Rökningen bland unga har minskat särskilt sedan början av 2000-talet. Enligt en undersökning om ungdomars hälsovanor använde 13 procent av de unga i åldern 14–18 år dagligen tobaksvaror 2013, motsvarande siffra 2001

13

var 26 procent (undersökning om ungdomars hälsovanor 2013). Även experi- menterande med tobak har skjutits upp till en senare ålder. Ett av målen för folkhälsoprogrammet Hälsa 2015 som startade 2001 är att högst 15 procent av 16–18-åringarna ska röka dagligen 2015. Vi närmar oss målet, eftersom 17 procent i den här åldersgruppen rökte dagligen 2013.

Skillnaderna mellan könen är små när det gäller rökning, men skillna- derna enligt skolgrupp är stora även bland de unga: Av eleverna i årskurs 8 och 9 rökte 13 procent dagligen, av första och andra årets gymnasiestude- rande 8 procent och av första och andra årets studerande vid yrkesinriktade läroanstalter 36 procent (enkäten Hälsa i skolan 2013).

Användningen av snus

År 2013 använde 3 procent av männen i åldern 15–64 år snus dagligen och 4 procent tillfälligt. Bland kvinnorna låg procenten för dagligt och tillfälligt bruk under en procent. När det gäller användningen av snus bland perso- ner i arbetsför ålder har det inte skett några betydande förändringar: under 2008–2013 steg andelen bland män med 2 procent från fem till sju procent. (Undersökningen om den finländska vuxenbefolkningens hälsobeteende och hälsa 2013)

I Finland är användningen av snus vanligast bland pojkar och unga män. Av de 18-åriga pojkarna använde 15 procent snus dagligen eller tillfälligt 2013 och bland de 16-åriga pojkarna var motsvarande siffra 12 procent. Bland flickorna låg motsvarande siffror på 4 och 3 procent. (enkäten Hälsa i skolan 2013).

När det gäller användningen av snus förekommer det betydande skillna- der i fråga om region och skoltyp. Vanligast är användningen av snus i Norra Finland, där 11 procent av männen i åldern 15–64 år 2013 använde snus dagligen eller tillfälligt (Undersökningen om den finländska vuxenbefolk- ningens hälsobeteende och hälsa 2013). Bland pojkarna i åldern 16–18-år i yrkesinriktad utbildning i landskapet Lappland använde 25 procent snus dagligen 2013 (enkäten Hälsa i skolan 2013).

Att sluta röka

Det är vanligt att rökare vill och försöker sluta röka. År 2013 uppgav 54 procent av männen och 58 procent av kvinnorna att de ville sluta röka. 39 procent av männen och 43 procent av kvinnorna berättade att de hade för- sökt sluta röka på allvar under det senaste året. (Undersökningen om den finländska vuxenbefolkningens hälsobeteende och hälsa 2013)

14

Exponering för tobaksrök i miljön

Exponeringen för tobaksrök i miljön har minskat allt eftersom lagstiftningen i Finland har utvecklats. Exponeringen för tobaksrök på arbetsplatsen har minskat avsevärt sedan rökfriheten upptogs i lagstiftningen 1995. Av andra än dem som röker dagligen arbetade 2 procent av männen och 1 procent av kvinnorna 2013 minst en timme varje dag i arbetslokaler med tobaksrök. (Undersökningen om den finländska vuxenbefolkningens hälsobeteende och hälsa 2013)

Användningen av elektroniska cigaretter

Användningen av elektroniska cigaretter i Finland har följts endast under en kort tid. Elektroniska cigaretter används av ungefär 2 procent av finlän- darna i åldern 15–64 år (Undersökningen om den finländska vuxenbefolk- ningens hälsobeteende och hälsa 2013).

I undersökningen om ungdomars hälsovanor frågade man 2013 för för- sta gången om de ungas experiment med elektroniska cigaretter. Bland 12–18-åringarna hade 14 procent provat en eller några gånger. Bland de 18- och 16-åriga pojkarna hade 29 procent använt elektroniska cigaretter minst en gång, av de 18-åriga flickorna 27 procent och av de 16-åriga flickorna 21 procent.

Av dem som hade provat på elektroniska cigaretter en eller några gånger hade 14 procent av pojkarna och 9 procent av flickorna inte provat tobaks- varor. De som hade provat på elektroniska cigaretter ett flertal gånger hade i regel också provat andra tobaksvaror. Vanligast var att man använde ni- kotinhaltiga vätskor i de elektroniska cigaretterna. De elektroniska cigaret- terna hade man huvudsakligen skaffat via kamrater eller bekanta.

Regelbunden statistik om användningen av elektroniska cigaretter bland unga finns endast om elever på högstadiet, i enkäten Global Youth Tobacco Survey från 2012. Enligt den hade 5 procent av högstadieeleverna i åldern 13–15 år använt elektroniska cigaretter under den föregående månaden, dagligen en procent.

De finländska unga känner bra till de elektroniska cigaretterna. Riskerna i användningen av elektroniska cigaretter påminner om riskerna i samband med att man börjar röka. Av de finländska ungdomar som röker använde de som var minst intresserade av att sluta röka oftast elektroniska cigaretter. (Kinnunen m.fl. 2014).

15

Användningen av vattenpipa

Vattenpipa är ett tobaksredskap med vilket man vanligtvis röker antingen to- baksvaror eller tobakssurrogat. I Finland använde 14 procent av 15–64-åring- arna 2012 vattenpipa sporadiskt. Enligt undersökningen om ungdomars hälsovanor hade 29 procent av de 18-åriga pojkarna och 30 procent av de 18- åria flickorna använt vattenpipa minst en gång 2013. Vanligtvis hade man rökt smaksatt tobaksblandning som innehöll nikotin i vattenpipan.

16

3 ÅTGÄRDER

  1. ATT FÖRHINDRA ATT ANVÄNDNINGEN AV TOBAKSVAROR INLEDS

Största delen av de unga röker inte. Rökningen inleds vanligtvis i ungdomen, det är sällan som en vuxen börjar röka. Att unga börjar röka har att göra med experimentlust och olika sociala betydelser. Även vuxnas rökning, samhäl- lets allmänna inställning till rökning och andra tobakspolitiska åtgärder in- verkar på om ungdomar börjar röka.

Rökning bland unga kan förhindras förutom med hjälp av metoder för att främja hälsan även genom att man minskar tillgången till tobaksvaror och deras attraktivitet och höjer priset genom striktare beskattning.

åtgärder

Fullföljandet av rekommendationerna för att främja rökfrihet bland barn och unga bör bedömas. utgående från bedömningen ska beslut fattas om en eventuell uppdatering av rekommendationerna.

Man har tagit fram strategier och rekommendationer för att skydda barn och unga mot tobak sedan 1996, de senaste för perioden 2010–2013 (SHM 2009). Syftet med rekommendationerna, som en arbetsgrupp bestående av experter och företrädare för organisationer som arbetar med barn och unga har tagit fram, är att förenhetliga olika instansers verksamhet och kommu- nikation. Rekommendationerna för olika mottagare har publicerats i en sär- skild rapport, nedan följer de viktigaste punkterna:

  • Föräldrar, de som deltar i fostran och andra vuxna tar hand om bar- nen och de unga och tar ansvar för främjandet av rökfrihet bland barn och unga.
  • Främjandet av rökfrihet är en väsentlig del av det samhällspolitiska beslutsfattandet och samhällsstrukturerna.

Mål
Skapa en miljö i vilken barn och unga inte använder tobaksvaror.

17

  • Barn och unga säkerställs en rökfri, hälsosam och trygg uppväxt-, utvecklings- och livsmiljö.
  • En positiv bild av god hälsa och rökfrihet som ett eftersträvansvärt livsvärde och levnadssätt förstärks.
  • Barn och unga ges den information och kunskap som lämpar sig i de olika åldersskedena.
  • Barn och unga erbjuds tillräckligt och i omfattande utsträckning stöd för att sluta röka.

skolorna och läroanstalterna bör förhindra att barn och unga börjar röka och stöda dem med att sluta röka i enlighet med åtgärdsprogrammet rökfria läroanstalter. åtgärder behövs särskilt i yrkesläroanstalter på andra stadiet.

Användningen av tobaksvaror i yrkesläroanstalter är mycket allmän. Åt- gärderna som beskrivs i åtgärdsprogrammet Rökfria läroanstalter förebygger rökning och stöder elever i att sluta röka. Programmet omfattar åtgärder för de studerande, arbetstagarna och för läroanstaltens miljö. Utgångspunkten för arbetet med rökfrihet är en kartläggning av användningen av tobaksvaror i läroanstalterna. Dessutom bör lagstadgade rökningsförbud genomföras bättre.

Främjandet av rökfrihet bör genomföras systematiskt som en del av den förebyggande missbrukarvården i kommunerna

En lag om förebyggande missbrukarvård är under beredning. I den pre- senteras främjandet av rökfrihet som en del av kommunernas förebyggande missbrukarvård. Främjandet av rökfrihet har redan integrerats i kommuner- nas förebyggande missbrukarvård till exempel genom tillämpningen av den s.k. Pakka-modellen (se Minskad tillgång).

åtgärderna för att förhindra att användningen av snus inleds bör för- stärkas och stödet för dem som vill sluta bör inriktas på vissa grupper.

När det gäller användningen av snus är de regionala skillnaderna stora. Användningen är betydligt vanligare bland pojkar och bland hobbyutövarna inom vissa lagsportsgrenar. Skol- och studerandehälsovården, särskilt mun- hälsovården, bör ingripa vid användningen av snus. Även idrottsorganisatio- nerna har en nyckelposition.

unga bör erbjudas tjänster med låg tröskel som stöd när de vill sluta röka. Stöd för att sluta röka bör framför allt erbjudas via skol- och studerande-

hälsovården.

18

Man bör ingripa vid rökning under graviditet genom att stöda modern och fadern med att sluta röka. rökfriheten i familjerna bör förstärkas.

I Finland röker ungefär 15 procent av de gravida kvinnorna under gravi- diteten. Siffran har inte sjunkit sedan 1980-talet. När modern röker innebär det många faror för fostret, men risken kan minskas avsevärt genom att mo- dern slutar röka senast under graviditetens första trimester. Rådgivningen är en naturlig plats när det gäller att stöda föräldrarna med att sluta röka. Samtidigt kan även rökfriheten bland unga främjas.

Minskad attraktionskraft

toBaksdirektiVet

  • användningen av karakteristiska smaktillsatser i cigaretter och rulltobak förbjuds och användningen av tillsatsämnen begränsas (artikel 7).
  • 65 procent av styckförpackningarnas fram- och baksida ska täck- as av en kombinerad hälsovarning bestående av en bild och en text som återges på förpackningens övre kant (artikel 9 och 10).
  • Förpackningens sidor förses med den allmänna varningen rök- ning dödar – sluta nu som täcker 50 procent av ytan och informa- tionstexten tobaksrök innehåller 70 cancerframkallande ämnen ersätter den nuvarande texten om tjär-, nikotin- och kolmonoxid- halterna (artikel 9).
  • styckförpackningar med cigaretter ska vara rätblocksformade och innehålla minst 20 cigaretter (artikel 14).
  • särskilda bestämmelser ges för märkningarna på förpackningar för andra tobaksvaror som röks än cigaretter och rulltobak och för rökfria tobaksvaror. dessutom ändras detaljerna för styckför- packningarnas form, storlek och innehåll så att de motsvarar kra- ven i direktivet (artiklarna 9–14).

åtgärder

styckförpackningarna bör förenhetligas till allmänna förpackningar utan varumärke

I verkställighetsanvisningarna för artikel 11 i tobaksramkonventionen i an- slutning till förpackningarna och i det nya tobaksdirektivet rekommenderas

19

att man överväger att ta i bruk tobaksförpackningar utan varumärken. Detta innebär att tobaksprodukternas logotyper och stilar inte skulle förekomma på förpackningarna utan att alla produktförpackningar skulle ha en standardiserad färg och font. Bild- och textvarningarna skulle fortfarande finnas kvar. All- männa förpackningar skulle förhindra produktreklam för tobaksprodukterna. Australien är tillsvidare det enda landet som har tagit i bruk dessa. På Irland och i Storbritannien är beslutet om förpackningar utan varumärke under beredning.

Försäljning av tunna cigaretter bör förbjudas.

I kommissionens ursprungliga förslag till tobaksdirektiv förbjöds tunna cigaretter och cigarettens diameter fastställdes till högst 7,5 mm. I direk- tivförhandlingarna stödde Finland förbudet, som slutligen ändå inte antogs. Med tunna cigaretter lockar man särskilt flickor och kvinnor att röka. Un- dersökningar visar att de förmedlar ett vilseledande intryck av att vara häl- sosammare än vanliga cigaretter.

Minskad tillgång

toBaksdirektiVet:

  • ett eu-omfattande system för uppföljning och spårning tas i bruk. genom det ska den olagliga handeln med tobaksvaror bekämpas (artikel 15 och 16)
  • distansförsäljningen regleras och eu-staterna får tillstånd att för- bjuda handeln med tobaksvaror och motsvarande produkter på webben (artikel 18)

åtgärder

tobaksramkonventionens tilläggsprotokoll för att förhindra olaglig han- del med tobaksvaror bör ratificeras.

Både i tobaksdirektivet och i tilläggsprotokollen till ramkonventionen om tobakskontroll förutsätts att tobaksvarornas spårbarhet och säkerhetsmärk- ning förbättras i syfte att förhindra olaglig handel. Tilläggsprotokollet förut- sätter till exempel också att partiförsäljningen av tobaksvaror blir tillstånds- pliktig. När utbudet på den olagliga marknaden minskar blir det bland annat svårare för minderåriga att få tag på (billiga) tobaksvaror.

20

en likadan tidsgräns på 20 timmar som gäller för import av alkohol från län- der utanför ees bör också sättas för resenärers import av tobaksprodukter

Resan för en person som är bosatt i Finland utanför det europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES) bör vara i mer än 20 timmar och resan för en person bosatt utanför EES i Finland bör vara i över tre dygn innan resenären får föra in tobaksvaror i landet.

Genom att bestämma en tidsgräns för passagerarimporten förhindrar man den illegala handel med tobaksvaror som nuläget särskilt vid Finlands östgräns möjliggör. Enligt tullen för 90 procent av dem som besöker Ryssland in to- baksvaror. Förmodligen används största delen av dessa varor inte i eget bruk.

Möjligheterna att förbjuda distansförsäljning av tobaksvaror (liksom elektroniska cigaretter) bör utredas.

Tillsynen av distansförsäljning är svår och risken är att minderåriga lätt- are får tillgång till varorna. I tobaksdirektivet bestäms att medlemsstaterna kan förbjuda gränsöverskridande distansförsäljning av tobaksvaror och elek- troniska cigaretter till konsumenterna. Medlemsstaterna ska samarbeta för att förebygga sådan försäljning. Återförsäljningsställen som bedriver distans- försäljning får inte leverera varor till konsumenterna i medlemsländer där försäljning är förbjuden.

den högsta tillåtna mängden snus som resenärer får föra in bör minskas.

Enligt tobaksdirektivet är import och försäljning av snus förbjudna i EU- länderna med undantag av Sverige. Enligt Finlands tobakslag är det tillåtet att som resenär föra in snus för eget bruk. Trots förbudet att sälja snus har användningen av snus särskilt bland pojkar och män blivit vanligare inom vissa områden. Även resenärernas import av snus har ökat.

Enligt tobakslagen (10 a §) får en person som resgods föra in högst 30 askar och per ask högst 50 g snus. Snus säljs mycket även i påsar, det vore därför ändamålsenligt att endast fastställa den största tillåtna vikten. Den nuvarande högsta mängden (30 x 50 g = 1 500 g) som lagen avser enbart för personligt bruk är tämligen stor och bör minskas.

användning av tobaksvaror bör förbjudas på evenemang som huvudsak- ligen riktar sig till minderåriga och i samband med till exempel konfir- mationsläger och lägerskolor.

Praxis när det gäller att förbjuda rökning varierar och har medfört okun- skap särskilt på konfirmationsläger och i samband med lägerskolor. För tydlig

21

och enhetlig praxis bör tobakslagen förbjuda användningen av tobaksvaror på evenemang som är avsedda för minderåriga.

tillsynen av försäljning och förmedling av tobaksvaror bör effektiveras till exempel med hjälp av pakka-modellen.

Det är fortfarande rätt enkelt för personer under 18 år att få tillgång till to- baksvaror antingen genom förmedling via en vuxen eller genom att köpa själv. I Pakka-modellen integreras den officiella övervakningen i den inofficiella so- ciala regleringen för att förhindra förmedling av produkter och för att främja ansvarsfullt näringsidkande och minimera olägenheterna lokalt. Konkreta exempel är inköpstest, där unga som har fyllt 18 år används som testköpare.

en informationskampanj om de högsta tillåtna mängderna tobaksvaror som får föras in som resgods och andra bestämmelser bör fullföljas.

Resenärer har bristfällig information om de tillåtna importmängderna av tobaksvaror och om skattepåföljderna. En del av resenärerna bryter mot lagen utan att veta om det.

Höjning av skatten och priserna

I artikel 6 i ramkonventionen om tobakskontroll uppmanas länderna att vid- ta åtgärder i anslutning till priset och beskattningen särskilt för att minska ungas konsumtion av tobak. Samtidigt uppmanas länderna att överväga att förbjuda eller begränsa försäljningen och importen av skattefria och tullfria tobaksvaror.

åtgärder

  • skatten på tobaksvaror bör höjas regelbundet men med beaktande av passagerarimporten och utvecklingen av den olagliga marknaden.
  • Finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet bör även i fort- sättningen samarbeta inom beredningen av tobakspolitiken och be- skattningen som stöder den.
  • Finland bör aktivt följa med och vid behov delta i fastställandet av be- stämmelser om tobaksaccis och priser i eu:s och Världshälsoorganisa- tionens ramkonvention om tobakskontroll.

22

Syftet med lagen om tobaksaccis (1470/1994) är bland annat att främja målen för tobakslagen och därför är samarbetet mellan finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet viktigt. En höjning av skatten på to- baksvaror och en därpå följande prishöjning är den effektivaste enskilda åt- gärden för att minska rökningen bland både unga och vuxna. Det är också den effektivaste metoden för att minska skillnaderna mellan de socioekono- miska grupperna och hälsoskillnaderna som beror på dessa. I Finland höjdes tobaksaccisen i början av 2009, 2010, 2012 och 2014. Under den här tiden har rökningen avtagit, tobaksaccisens avkastning har ökat och importen av cigaretter som resgods har inte ökat.

Möjligheten att beskatta produkter jämförbara med tobaksvaror (t.ex. elektroniska cigaretter) på samma sätt som snus bör utredas.

Försäljning av snus är förbjuden i Finland, men en privatperson kan föra in snus för personligt bruk från länder utanför EU eller från Sverige till följd av det undantagstillstånd som beviljats Sverige. För snus som förs in olag- ligt påförs tobaksaccis i enlighet med tobakslagens bestämmelse om andra produkter som innehåller tobak. Snus anses konkurrera med andra tobaks- produkter som omfattas av accisen. På motsvarande sätt bör accis betalas för olaglig import av elektroniska cigaretter.

Informationskampanjer

Enligt artikel 12 om utbildning och information i ramkonventionen om to- bakskontroll ska allmänhetens medvetenhet främjas med hjälp av alla dispo- nibla kommunikationsmedel. Syftet med informationen är att få till stånd en kulturell och social förändring genom att ändra uppfattningarna om rökning och genom att minska acceptansen av rökning. Informationen som erbjuds ska basera sig på forskningsrön och god praxis. Den ska vara lätt tillgänglig för alla och särskilt beakta olika målgrupper.

åtgärd

informationskampanjer särskilt skräddarsydda för olika målgrupper bör genomföras regelbundet för att förstärka effekterna av åtgärderna.

Allt medan rökningen minskar inriktas arbetet med rökfrihet på grupper som är svårare att nå. I kommunikationen med målgrupperna är det viktigt att vid sidan om innehållet också beakta kommunikationsmedlet och kam-

23

panjerna bör förenas med andra åtgärder. Effektiva kampanjer bygger på en kraftig teoretisk grund och bakgrundsstudier av målgruppen. Kampanjbud- skapen upprepas på lång sikt. Den egentliga kampanjen bör också testas på målgruppen.

Kampanjerna bör informera om fördelarna med rökfrihet, om vilka häl- soskador tobaksprodukter och tobaksrök i miljön medför, om de miljöskador som tobaksodling och tobaksfimpar orsakar samt om nikotinberoende, rök- stopp och tobaksindustrins åtgärder.

  1. ATT SLUTA ANVÄNDA TOBAKSVAROR

Syftet med verkställighetsanvisningarna i anslutning till tobaksavvänjning i artikel 14 i ramkonventionen om tobakskontroll är att utarbeta en nationell strategi för avvänjning och vårdrekommendationer samt att trygga tillgången till och användningen av avvänjningsläkemedel till ett överkomligt konsu- mentpris.

Största delen av dem som röker vill sluta men klarar inte av det på grund av beroendet. Med tobaksberoende avses det syndrom som det fysiska, psy- kiska och sociala beroendet av tobak bildar. Den viktigaste kemikalien som upprätthåller fysiskt beroende i tobaksvaror är nikotinet. Nikotinberoende uppkommer snabbt och förklarar till stor del varför man fortsätter att röka. De som har slutat röka har i genomsnitt försökt sluta 3–4 gånger innan de har lyckats. Enkäter visar att 80–90 procent av de vuxna ångrar att de har börjat röka.

åtgärder

hälso- och sjukvården bör erbjuda alla rökare avvänjning och vårdked- jan bör fungera smidigt inom primärvården, företagshälsovården och den specialiserade sjukvården.

I allt arbete med patienter bör yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården aktivt ingripa vid rökning. Miniinterventioner har visat sig vara

Mål
Stöd för att allt flera slutar använda tobaksvaror.

24

effektiva. Avvänjning lyckas bäst som mångprofessionellt samarbete i vil- ket alla yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården känner till sina egna och de andras uppgifter inom vårdkedjan.

God medicinsk praxis-rekommendationen om tobaksberoende och av- vänjning framhäver ordnande och kompetens i fråga om tobaksavvänjning inom all hälso- och sjukvård, en särskilt viktig ställning innehar primärvår- den, företagshälsovården, skol- och studerandehälsovården liksom munhäl- sovården. Via de offentliga hälsovårdstjänsterna kan man bättre inverka på personer i ett svagare socioekonomiskt läge.

specialkunskapen om behandling av tobaksberoende bör koncentreras till social- och hälsovårdsområdena

Social- och hälsovårdsområdena är tillräckligt stora för att ansvara för samordningen, utbildningen och konsulteringen av specialkunskapen om to- baksavvänjning inom sina verksamhetsområden och för vården av personer med svårare beroendeproblem. I huvudsak bör avvänjningen emellertid fort- farande genomföras som en del av primärvården, den specialiserade sjukvår- den och företagshälsovården.

hälsovårdspersonalens kompetens samt grundläggande och komplet- terande utbildning i fråga om behandling av tobaksberoende bör för- bättras.

Största delen av de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården vill ha mera utbildning om avvänjning. Stödet som rökare får av yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården påverkar bevisligen deras beslut att sluta röka och hur de lyckas. På webben finns det tillgång till en undervisningsmodell för to- baksavvänjning som kan tillämpas i den grundläggande, fortsatta och komplet- terande utbildningen för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

användning av tobaksvaror, erbjudande om stöd för avvänjning och för- sök att sluta röka bör föras in i det elektroniska systemet för klientupp- gifter i samband med kontakter med hälsovårdspersonal.

Uppföljning av användningen av tobaksvaror och registrering av använd- ningen utgör en viktig del av en fungerande vårdkedja. Förutom att behand- lingen av tobaksberoende på olika behandlingsplatser underlättas kan man via systemet även få information om hur försök att sluta röka har lyckats.

För behandlingen av tobaksberoende bör det finnas avgiftsfria och lät- tillgängliga tjänster med låg tröskel.

25

Hälso- och sjukvården bör erbjuda tillräckligt med avvänjningstjänster med låg tröskel. Det bör vara möjligt att få råd och handledning även per tele- fon och via internet. Detta ger personer som inte anlitar hälsovårdstjänsterna stöd. Nya handlingsmodeller som till exempel telefonapplikationer, sociala medier, kamratstöd och anlitande av erfarenhetsexperter bör utvecklas och utvärderas.

i tobaksavvänjningen bör inriktade metoder och sätt att närma sig olika grupper tillämpas.

Grupphandledning och individuell handledning, avvänjning med läkeme- delsbehandling och behandling med nikotinersättning är kostnadseffektiva me- toder. Produkter som ersätter nikotinet ökar chanserna att lyckas 1,5–2 gånger. En metod som lämpar sig för livssituationen förbättrar chansen att lyckas. Unga, personer i svag social ställning, personer med starkt beroende, personer som lider av sjukdomar som rökningen har medfört, operationspatienter, personer som lider av psykisk ohälsa, gravida och föräldrar till småbarn bör till exempel erbjudas stöd för att kunna sluta med hjälp av de metoder som verkar bäst.

stöd för att sluta röka bör sättas in på befolkningsnivå

Funktioner som riktas till en bred befolkning omfattar till exempel med- iekampanjer, tävlingar och olika sporrar. För dem är enhetskostnaderna per deltagare låga och även en liten genomslagskraft gör dem kostnadseffektiva. De bästa resultaten fås när stödet för att sluta röka på befolkningsnivå kan förenas med ett individuellt stöd.

läkemedel som används för behandling av tobaksberoende bör ersättas av sjukförsäkringen.

Priset för avvänjningsläkemedel har en betydande roll särskilt för rökare i svagare socioekonomisk ställning. I den här gruppen är stödet för att sluta röka särskilt viktigt med tanke på en reducering av hälsoskillnaderna. Läkemedels- prisnämnden kan på ansökan bevilja ersättning för läkemedlen.

kopplingen mellan försäljning av nikotinpreparat och försäljning av to- baksprodukter bör strykas ur läkemedelslagen

I läkemedelslagen (395/1987) har försäljningen av nikotinersättande produk- ter kopplats till försäljningen av tobaksprodukter. Med stöd av detaljhandelstill- stånd beviljat av den kommun där försäljningsstället är beläget får nikotinprepa- rat enligt 54 a § i läkemedelslagen även säljas i detaljhandelsaffärer, kiosker och

26

på servicestationer och förplägnadsrörelser som säljer tobaksprodukter. Detta betyder att det till exempel inte är tillåtet att sälja nikotinpreparat i sjukhuska- féer utan att det också säljs tobaksprodukter.

C.RÖKFRI LIVSMILJÖ

Rökfri andningsluft är en grundläggande rättighet. Exponering för to- baksrök i miljön orsakar samma sjukdomar som rökning. Tobaksrök i miljön har klassificerats som cancerframkallande ämne och det finns ingen trygg exponeringsnivå. Enligt artikel 8 om rökfria miljöer i ramkonventionen om tobakskontroll ska avtalsparterna skydda människor mot exponering för to- baksrök i miljön. EU-rådets rekommendation om rökfria miljöer bekräftar riktlinjerna i ramkonventionen om tobakskontroll.

åtgärder

tobakslagen bör kompletteras med en bestämmelse enligt vilken husbo- lag under bestämda förutsättningar kan förbjuda eller begränsa rökning i bostadsfastigheter.

Enligt hälsoskyddslagen (763/1994) ska åtgärder vidtas för att avhjälpa sanitära olägenheter i bostäder som beror på lukt, rök eller dylikt. Enligt avgöranden av Högsta förvaltningsdomstolen 2012 var det emellertid inte möjligt att förbjuda rökning på balkongen i en annan bostad och spridning av den uppkomna tobaksröken till grannen, eftersom det inte var möjligt att konstatera tydlig hälsoolägenhet. Av den här anledningen bör det under vissa omständigheter vara möjligt för husbolag att ingripa vid rökning.

definitionen av ett rökfritt rum bör preciseras så att man som inomhus- rum definierar ett rum med tak och en eller flera väggar oberoende av material och oberoende av om det är fråga om en tillfällig eller beståen- de lösning (verkställighetsanvisningen för artikel 8 i ramkonventionen om tobakskontroll).

Mål
Utvidga de rökfria livsmiljöerna så att ingen exponeras för tobaksrök.

27

Definitionen av ett rökfritt rum bör vara så entydig som möjligt för att man på basis av den ska kunna utfärda entydiga bestämmelser om rökning till exempel i väntrum och under takskydd.

rökning bör förbjudas i privatbilar i minderåriga barns närvaro.

Av de finländare som röker uppger var tionde att han eller hon röker i bilen i närvaro av barn. År 2010 föreslogs att tobakslagen skulle omfatta ett rökförbud i bilar när barn är närvarande, men riksdagens grundlagsutskott förkastade förslaget med motiveringen att lagen kränker självbestämmande- rätten och de grundläggande rättigheterna. Rökning i bilar där barn befinner sig har förbjudits till exempel i vissa förbundsstater i Australien och USA. Storbritanniens parlament har i februari 2014 röstat för en motsvarande lag. Av finländarna är 84 procent för ett rökförbud i privatbilar när minderåriga barn är närvarande.

användning av tobaksprodukter bör förbjudas i lekparker, nöjesparker och på badstränder.

Särskilt på platser som används av barn bör användningen av tobakspro- dukter förbjudas i syfte att skydda barnen mot tobaksrök i miljön och giftiga tobaksfimpar. Dessutom skräpar tobaksfimpar ner och förorenar miljöer och vattendrag. Det tar många år för dem att brytas ned.

Bestämmelserna om rökrum inomhus på arbetsplatser bör förenhetligas med de närmare bestämmelser som getts för restauranger.

De tekniska lösningarna i rökrummen på arbetsplatser skyddar inte full- ständigt mot tobaksrök i miljön och tobaksröken sprider sig lätt till rökfria områden.

offentliga och privata arbetsplatser bör fatta beslut om rökfrihet på arbetsplatsen och följa åtgärdsprogrammet om rökfria arbetsplatser.

En rökfri arbetsplats ligger både i arbetstagarens och arbetsgivarens in- tresse. Rökfrihet främjar både arbetstagarnas hälsa och arbetsförmåga. Kri- terierna för en rökfri arbetsplats omfattar bland annat rökfrihet på arbetstid och stöd som arbetsplatsen erbjuder dem som vill sluta röka.

kommunerna bör fatta beslut om rökfrihet och följa åtgärdsprogram- met om rökfria kommuner.

28

Två av tre kommuner i Finland har fattat beslut om rökfrihet. Kriterier för programmet En rökfri kommun är att de kommunala arbetstagarna och kommunens olika verksamhetsområden är rökfria. De kommunala förvalt- ningsorganen planerar, genomför och bedömer programmet i samverkan.

  1. NYA TOBAKSPRODUKTER OCH JÄMFÖRBARA PRODUKTER

Mål
Förhindra att nya tobaksprodukter och jämförbara produkter släpps ut på marknaden.

Nya tobaksprodukter

toBaksdirektiVet

tillverkarna åläggs informera om nya tobaksproduktgrupper innan de släpps ut på eu:s marknad (artikel 19)

Med nya tobaksprodukter avses tobaksprodukter som inte är någon av följande: cigarett, rulltobak, piptobak, tobak för vattenpipa, cigarr, cigarill, tuggtobak, snus för näsa eller tobak som är avsedd att användas i munnen (snus).

åtgärd

import och försäljning av nya tobaksprodukter förbjuds.

Alla tobaksprodukter är hälsofarliga. Därför kan medlemsstaterna utöver den anmälningsskyldighet som förutsätts i direktivet i fråga om nya grupper av tobaksprodukter på nationell nivå gå vidare och helt förbjuda nya pro- duktgrupper. Målet för Finlands tobakslag är att användningen av tobaks-

29

produkter ska upphöra, så det strider mot den här lagen att släppa ut nya tobaksprodukter på marknaden.

Elektroniska cigaretter

De elektroniska cigaretterna har snabbt kommit ut på marknaden runt om i världen och regleringen av dem har inte hunnit ikapp med utvecklingen. Bestämmelser om elektroniska cigaretter som innehåller nikotin ingår för första gången i EU:s nya tobaksdirektiv i vilket man efter långa förhand- lingar slutligen bestämde sig för ett tydligt friare kompromissförslag än det ursprungliga förslaget. En stor del av EU:s medlemsstater hade föredragit en striktare reglering, men parlamentets villkor för antagandet av hela di- rektivet var att regleringen av elektroniska cigaretter lindras. Elektroniska cigaretter vars nikotinhalt underskrider en viss gräns jämställs i direktivet med tobaksprodukter medan högre halter kan släppas ut på marknaden en- dast på basis av kriterier i läkemedelslagstiftningen. Direktivet ger emel- lertid medlemsstaterna möjlighet att fortfarande nationellt klassificera alla elektroniska cigaretter som innehåller nikotin som läkemedel, vilket var fal- let i ungefär hälften av medlemsstaterna innan direktivet trädde i kraft. Di- rektivet innehåller inte bestämmelser om elektriska cigaretter utan nikotin.

I Finland omfattas nikotinvätskorna som används i elektroniska cigaretter av läkemedelslagen. Försäljningen av en produkt som klassificeras som läke- medel förutsätter försäljningstillstånd. För att få tillstånd till försäljning ska produktens verkan, säkerhet och kvalitet bevisas. Fimea har inte tagit emot en enda ansökan om försäljningstillstånd för nikotinvätskor som används i elektroniska cigaretter, vilket innebär att de inte får säljas i Finland. Det är emellertid möjligt att beställa eller föra in nikotinvätskor från utlandet för personligt bruk. Det är tillåtet att sälja anordningar för elektroniska cigaret- ter och vätskor utan nikotinhalt i Finland. Reklam är emellertid förbjuden, eftersom reklam för och sponsring av tobaksimitationer och tobakssurrogat enligt tobakslagen är förbjudna.

Elektroniska cigaretter marknadsförs som hjälpmedel för avvänjning, men det finns inte tillförlitliga vetenskapliga bevis för effekterna. Det finns inte heller tillräckligt med forskningsrön om hur elektroniska cigaretter in- verkar på hälsan, särskilt på lång sikt. Det har hittats hälsoskadliga bestånds- delar i vätskorna för elektroniska cigaretter. Forskningen har visat att niko- tinvätskornas kvalitet är ojämn och ämnena som ingår kan variera mycket. Rökdonen för elektroniska cigaretter har också visat sig vara problematiska i fråga om säkerheten.

Det är oroväckande att elektroniska cigaretter lockar många unga att åt- minstone experimentera. Av 18-åringarna i Finland har närmare en tredjedel

30

provat elektroniska cigaretter. Vanligast var att man använde nikotinhaltiga vätskor i de elektroniska cigaretterna. Som följd av experimenten kan ett nikotinberoende snabbt framkallas. Med hjälp av de olika smaktillsatserna och ångan som är lätt att andas in lär sig den unga rökvanor varvid steget till användning av tobaksprodukter kan vara kortare.

Allt eftersom marknaden för elektroniska cigaretter växer och å andra sidan på grund av de ringa forskningsrönen diskuterar man som bäst både nationellt och internationellt regleringen av elektroniska cigaretter och rikt- linjer för användningen. Inom ramen för Världshälsoorganisationens ram- konvention om tobakskontroll har inga rekommendationer om elektroniska cigaretter ännu getts. I en internationell forskningsöversikt för Världshälso- organisationen varnas det för användning av elektroniska cigaretter och man uppmanar länderna att begränsa tillgången, reklamen och användningen (Grana 2013). Det finns nya bestämmelser i EU:s tobaksdirektiv, men direk- tivet ger ändå medlemsstaterna omfattande prövningsfrihet i den nationella regleringen.

toBaksdirektiVet

elektroniska cigaretter (artikel 20)

  • nikotinhaltiga elektriska cigaretter regleras och elektriska cigaret- ter som underskrider en viss nikotinhalt (20 mg/ml) jämställs med tobaksvaror
  • medlemsstaterna ges möjlighet att nationellt klassificera alla nikot- inhaltiga elektriska cigaretter till att omfattas av läkemedelslagstift- ningen
  • säkerhets- och kvalitetskrav ställs på tillverkare och importörer av elektroniska cigaretter:
    • –  skyldighet att anmäla produkterna till myndigheterna
    • –  produktinformationen ska finnas tillgänglig på myndighetens

webbplats

  • –  behållare ska skyddas mot barn och missbruk
  • –  bipacksedel i förpackningarna
  • –  hälsovarning om nikotin på förpackningen
  • –  anmälningsskyldighet, registrering och system för att kontrollera

åldern vid distansförsäljning

31

Elektroniska cigaretter som innehåller högst 20 mg/ml nikotin kan enligt direktivet betraktas som milda nikotinprodukter varvid de är konsumtions- produkter jämställda med tobak. Tillverkare och importörer åläggs skyldig- heter i syfte att förbättra produkternas kvalitet och säkerhet.

Medlemsstaterna kan emellertid fortsättningsvis klassificera nikotinväts- korna som läkemedel. Fimea kan klassificera nikotinvätskorna som läkeme- del på basis av antingen 1) framställningssättet om de uppges främja avvänj- ningen eller 2) nikotinets verkan på den mänskliga organismen.

I direktivet uppmanas medlemsstaterna att utarbeta nationella bestäm- melser om elektroniska cigaretter utan nikotin, smakämnen, åldersgränser och användningen av elektroniska cigaretter i rum där tobaksrökning är för- bjuden. Dessutom får medlemsstaterna förbjuda distansförsäljning helt och ta ut avgifter för hantering av uppgifter som registreras.

åtgärder

regleringen av alla elektroniska cigaretter som innehåller nikotin bör fortsättningsvis omfattas av läkemedelslagen.

Finland har ingen orsak att ändra nuläget, det vill säga de elektroniska cigaretterna som innehåller nikotin bör fortsättningsvis omfattas av läkeme- delslagen. Det finns inte tillförlitliga vetenskapliga bevis på de elektroniska cigaretternas effekt vid avvänjning eller hur de påverkar hälsan.

användning av elektroniska cigaretter bör förbjudas i rum där tobaks- rökning är förbjuden.

Tobakslagen reglerar inte användningen av elektroniska cigaretter inom- hus, men till exempel VR och många restauranger har förbjudit användning- en av dem. Arbetshälsoinstitutet har uppmanat arbetsgivarna att förhålla sig till elektroniska cigaretter på samma sätt som till annan rökning, det vill säga att förbjuda användning av elektroniska cigaretter inomhus. Använd- ningen av elektroniska cigaretter påminner intimt om cigarettrökning och kan sålunda medföra missförstånd på platser där rökning är förbjuden.

Bestämmelserna om elektroniska cigaretter ska kunna ändras flexibelt till följd av de snabba förändringar som produkterna, marknaden, den internationella utvecklingen och forskningen genomgår.

Den internationella utvecklingen, forskningsresultaten och även det ju- ridiska läget ska följas upp noggrant. Finland kan ändra sin politik, om den

32

nuvarande kunskapen ändras väsentligt. Finlands tobakslagstiftning utgår emellertid tydligt från att produkter som baserar sig på en minskning av olägenheter inte ska släppas ut på marknaden.

Möjligheterna att förbjuda distansförsäljning av tobaksvaror (liksom elektroniska cigaretter) bör utredas.

Tillsynen av distansförsäljning är svår och risken är att minderåriga lättare får tillgång till varorna. I tobaksdirektivet bestäms att medlemsstaterna kan förbjuda gränsöverskridande distansförsäljning av tobaksvaror och elektro- niska cigaretter till konsumenterna. Medlemsstaterna ska samarbeta för att förebygga sådan försäljning. Återförsäljningsställen som bedriver distansför- säljning får inte leverera varor till konsumenterna i medlemsländer där för- säljning är förbjuden.

Tobaksimitationer och tobakssurrogat

I artikel 13 som berör reklam och sponsring och i artikel 16 som berör för- säljning till minderåriga i ramkonventionen om tobakskontroll föreslås att tillverkning och försäljning av produkter som imiterar tobaksprodukter för- bjuds. Länderna bör begränsa användningen av sådana direkta och indirekta sporrar som uppviglar till att köpa tobaksprodukter.

Finlands tobakslag förbjuder reklam och sponsring av tobakssurrogat och tobaksimitationer. Enligt tobakslagen (2 §) avses med tobakssurrogat ”njut- ningsmedel, som till användningssättet motsvarar tobak, men som inte inne- håller tobak” och med tobaksimitation ”en produkt som till formen har en nära likhet med en tobaksprodukt eller ett rökdon, men som inte innehåller tobak eller dess surrogat”.

Tobaksimitationer är till exempel rökdonen för elektroniska cigaretter. Tobakssurrogat är till exempel de vätskor som används i elektroniska ciga- retter, örtcigaretter och energisnus.

Tobaksdirektivet innehåller inte bestämmelser om tobaksimitationer el- ler tobakssurrogat förutom i artikel 21, som gäller växtbaserade produkter för rökning, det vill säga örtcigaretter.

33

toBaksdirektiVet

örtprodukter för rökning (artiklar 21 och 22)

  • alla förpackningar med örtprodukter som är avsedda för rökning ska förses med hälsovarningen ”att röka denna produkt skadar din hälsa” som täcker 30 procent av ytan på försäljningsförpackningens fram- och baksida.
  • Förpackningen får inte ge ett felaktigt intryck av produktens egen- skaper eller till exempel av hälsoeffekterna.
  • alla ingredienser och mängder som används i produkten ska rap- porteras till myndigheterna.

åtgärder

synlighållande av tobaksimitationer och tobakssurrogat bör förbjudas på samma sätt som tobaksprodukter förbjuds i tobakslagen.

Försäljning av tobaksimitationer och tobakssurrogat bör förbjudas för personer under 18 år.

Det kommer hela tiden ut nya produkter på marknaden vars använd- ningsändamål motsvarar tobaksprodukternas, särskilt produkter som inte innehåller egentlig tobak eller som till sin form påminner om tobakspro- dukter. Produkterna är en metod för att marknadsföra tobaksprodukter. Affärer, kiosker och servicestationer kunde också på eget initiativ handla ansvarsfullt så att de lämnar bort dessa produkter helt ur sortimentet.

34

4 FORSKNING OCH UTVECKLING

I Finland har det redan länge funnits utmärkta system för uppföljning och undersökning av befolkningens hälsa och hälsobeteende. Med hjälp av dem har man kunnat följa med bland annat hur tobakspolitiken har lyckats.

De informationssystem som hanterar befolkningsuppgifter bör säkerstäl- las så att de även i fortsättningen producerar information om användning av tobaksprodukter, avvänjning och bakgrundsfaktorer i anslutning till dessa. Systemen bör även omfatta undersökning och uppföljning av effekterna av nya tobaksprodukter och med dessa jämställda produkter. Dessutom behövs information om kostnaderna och om effekterna av olika åtgärder på använd- ningen av tobaksprodukter i olika befolkningsgrupper.

Enligt tobakslagen ska Institutet för hälsa och välfärd (THL) bedriva forskning, uppföljning och utveckling som på olika sätt anknyter till rök- ning. I framtiden bör man mer än tidigare framhäva forskning som stöder det politiska beslutsfattandet.

35

5 BEDÖMNING AV ÅTGÄRDSPROGRAMMET

Fullföljandet av åtgärdsprogrammet ska rapporteras, utvärderas och uppda- teras minst vart femte år. För bedömningen uppgörs en särskild plan.

36

KÄLLOR

Ehdotukset tupakkalain ja tupakkaverolain muutoksiksi. Tupakkapoliittisia lakimuutoksia ja toimia valmistelevan työryhmän loppu- ja väliraportit. Sosiaali- ja terveysministeriön (STM) selvityksiä 15/2009.

Grana R, Benowitz N, Glantz SA.Background paper on E-cigarettes. Center for Tobacco Control Research and Education. University of California, San Francisco. Prepared for WHO Tobacco Free Initiative. December 2013. http://www.prevent.org/data/files/actiontoquit/who%20e-cig%20 report,%20dec%202013.pdf

Global Youth Tobacco Survey. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL) 2014. http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2014040223291

Health in All Policies. Seizing opportunities, implementing policies. Edited by Kimmo Leppo, Eeva Ollila, Sebastián Peña, Matthias Wismar, Sarah Cook. Publications of the Ministry of Social Affairs and Health (STM) 9/2013. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-3406-1

Joossens L, Raw M. The Tobacco Control scale 2013 in Europe. European Cancer League (ECL) 2014, www.ectoh.org

Kinnunen JM, Ollila H, El-Amin SE-T, et al. Tob Control Published online first (15.5.2014) doi:10.1136/tobaccocontrol-2013-051512

Kinnunen JM, Lindfors P, Pere L, Ollila H, Samposalo H, Rimpelä A. Nuor- ten terveystapatutkimus 2013. Nuorten tupakkatuotteiden ja päihteiden käyttö 1977–2013. Sosiaali- ja terveysministeriön raportteja ja muistioita 16/2013.

Kohti savutonta Suomea. Tupakoinnin ja tupakkapolitiikan muutokset. Heloma A, Ollila H, Danielsson P, Sandström P, Vakkuri J (toim).Ter- veyden ja hyvinvoinnin laitos (THL) 2012.

Kouluterveyskysely (15.5.2014) http://www.thl.fi/fi_FI/web/fi/tilastot/ vaestotutkimukset/kouluterveyskysely

Käypä hoito -suositus Tupakkariippuvuus ja tupakasta vieroitus. Duodecim 2012. http://www.kaypahoito.fi/web/kh/suositukset/suositus?id=hoi40020

Lasten ja nuorten tupakoimattomuuden edistäminen – yhteinen vastuumme. Hara M, Ollila H, Simonen O (toim.). Sosiaali- ja terveysministeriön (STM) selvityksiä 58/2009.

Suomalaisen aikuisväestön terveyskäyttäytyminen ja terveys (AVTK) ke- vät 2013. Helldan A, Helakorpi S, Virtanen S, Uutela A. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Raportti 21/2013. http://www.julkari.fi/ bitstream/handle/10024/110841/URN_ISBN_978-952-302-051-1. pdf?sequence=1

37

Tupakasta vieroituksen organisointi ja käytännöt. Sandström P, Leppänen A, Simonen O (toim). Sosiaali- ja terveysministeriön (STM) julkaisuja 15/2009.

Tupakkapolitiikan uusi aika. Tupakkapolitiikan kehittämistyöryhmän ehdo- tukset. Simonen O, Hara M (toim). Terveyden ja hyvinvoinnin laitoksen (THL) julkaisuja 20/2013. http://savutonsuomifi.virtualserver21.nebula. fi/doc/SIIVOUS_2014/Uusi-aika,-pdf.pdf

Tobacco and inequities. Guidance for addressing inequities in tobacco-related harm. Written by Belinda Loring. WHO Europe 2014. http://ec.europa. eu/health/social_determinants/docs/policybrief_tobacco_en.pdf

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Skip to toolbar